alldeles för emo, alldeles för ofta. fortfarande.
och vad är poängen då?

nu

ska jag vara så jävla ambitiös & gå ut & gå en sväng.

idag

var en såndär dag igen när huvudet är som fyllt av dimma, eller av varm gröt, kanske, för det bränner & inga tankar kommer nånvart. & ögonen fungerar inte som de ska, kan inte fokusera på något, intryck föder tårar. öronen kan inte heller, ljud tvingar hjärnaktivitet, men hjärnan vägrar & ger huvudvärk, irritation, ilska & skrikande.

alla sinnesintryck, alla, är så förvridna, de blir groteska i relation till varandra. smaker, ljud, finger som kliar. telefonsamtal, & de är många, är katastrofer, jordbävningar, larm som hese fredrik i vardagsrummet.

jag tror att det är det där som inte är som det ska i min hjärna, det är som en distpedal i ibland, eller som ett extra underhudslager av distortion?
(jag har förstått det så, att det kan bli så ibland när det är fel på det viset)

jag går inte att ha att göra med.
jag kan inte ha att göra med något.

min lycka att jag inga deadlines hade idag. nu måste jag hitta lugnet, läsa, somna. imorrn måste jag kunna jobba.

jag skulle nog säga nåt annat?
men det är som med skunkdagboken jag skulle översätta; lite som stream-of-consciousness för mig.
som att skriva mig själv tom, trött, istället för annat.

eh.

det är

lite så för tillfället att jag är så ledsen & så uppgiven av hur grundläggande illa, ondskefullt, det här samhället, den här världen är organiserad att jag är illamående, handlingsförlamad, ordförlamad.

jag försöker välja, eller filtrera?, mina källor för att ta in omvärlden bäst jag kan för att få perspektiv, frågor & svar. tankar & tankeväckande?. jag kan inte klara världen ofiltrerad längre, inte om jag ska klara livhanken.

men ikväll vet jag inte om mitt samvete, min etiska instinkt, klarat av mitt jobb riktigt. jag känner mig smutsig, ondskefull, djupt oren ikväll.

ingen

avslappning.
jag har på en vecka nu inte hittat någon ro. jag måste ha ro för att kunna samla tankar till ord, samla mod till att skriva.

är trött

nyklippt, nytandlagad & ska på teater med ingrid ikväll.

vore jag inte så trött (fysisk ansträngning är ett djävulens påfund) skulle jag ha nåt att säga om ovanstående & lite till

island

hela eftermiddagen & kvällen var så underliga, så rastlösa & rotlösa.

sen åkte nilla på filmquiz & jag tänkte att jag kunde ha lite isländsk filmkväll med mig själv.

med hafið
med goðir gestir
& med börn náttúrunnar

med hilmar örn hilmarssons filmmusik



& så nu, lagom till sängdags, med heima av sigur rós som är bland det vackraste som finns att se



åh, jag längtar till oktober, jag längtar tillbaka till island igen.

det river i hjärtat av hur vackert det är, hur vackert de får det att låta.

hur?

slutar all den peppen i livsräddande öl på hjärtat i väntan på att nilla skulle hämta mig?
så jag slogs mot impulserna, mot att hoppa framför tågen, mot att fly upp i parkerna här & gömma mig i en snödriva. jag förstår inte? hur allt började så bra ikväll, men hur golvet bara rasade?

omg, att glömma hur bara ytterligt fantastiskt något är!

det är lite gamla tider igen (kanske för att jag börjar bli gammal själv), men jag fick med mig new order, mondays & morrissey på dvd från skivbutiken i borlänge i lördags.

&, så dåligt som jag sov, så som dagen började, så blev ändå vardagsrummet ett dansgolv igen så fort jag började titta på alla gamla new order-videor.

<3

Bizarre love triangle:

True Faith:

Touched by the Hand of God (den bästa videon ev-ah):

Blue Monday:

World in Motion (trots att det är england):

Regret:

1963:

Crystal:

& då är inte ceremony eller temptation med heller.

Men nu är det slut på vardagsrumsdiskot, mot zinken istället!

jag har att säga,

men det går inte alltid så bra?

vaken

vaken. nattvaka. läsa. oro. & att allt utanför är så fullkomligt främmande. skrämmande.

min värld är långt ifrån världen nu. det kommer bli skevt att gå till affären imorrn.

men läser tills det tar stopp, av trötthet, på intryck, av medlidande, av att känna karaktärens ångest/instängdhet/hjälplöshet, av väckta minnen?

läsning

Läsning för tillfället, kom fram ur att läsa-hyllan inatt. efter felicitas hoppe.

Har funderat på att läsa den ända sen den låg på hedengrens & såg ny ut, så fin & så fantastiskt namn (jag vill ha ett enslighetsfort. den här bloggen borde helt klart döpts till det här istället). Nu sprang jag på den i glsgw för ett pund sextiofem på voltaire & rousseau & då var det väl inte mycket att tveka över.

Haver förhoppningar.

en början, en utlämning

det här, som skulle vara istället för skunkdagboken, för någonstans måste jag nog ändå skriva för att inte bli dramatisk. bete mig, ställa till scener i min ensamhet. dricka, gråta, gny & blöda. detonera eller implodera?

jag vet inte om jag riktigt visste. hur mycket skunkdagboken var för mig förrän, ja, nu. när jag måste skriva eller gå rockpoet eller bd on my ass. det var väl där daggan kom in, som sista hindret, sista i mörkret/själasnörpet/andlösheten innan min walk of shame (& desperation) till lokala syltan eller knivarna/saxarna/rakbladen. som jag aldrig kan göra mig av med (men när jag gör det kommer det alltid nya till slut. man kan inte vara utan trygghet i vardagen, om det så är lås på dörren & brandvarnare eller öl & rakblad.).

ah, nu är är jag väl sådär trött som meningen är att jag ska bli. det är alltid ett kämpande för att hitta ord, ett än värre för att våga dem & ett kval jag inte vet om jag kommer ut på andra sidan av för att visa dem.

jag gillade skunkdaggan för den var så privat, trots att vem som helst kunde snubbla över den kändes skunk alltid hemligt & tryggt. förstående. det tog lång tid, men jag vågade allt till slut lite där. det blev en trygghet, för än värre än att skriva till ingen alls men många ändå är att prata rakt till vem som helst, utan skydd av eftertanke, av att kunna välja & väga orden.

tryck på publicera, över avsatsen, dö en smula

ingen återvändo.